Pitch Black recension

Kollade på Pitch Black igår. Sci-Fi som handlar om ett rymdskepp som måste kraschlanda på en planet med tre solar. Med finns fången Riddick som efter en ögonoperation kan se i mörker. När de tre solarna hamnar i total solförmörkelse kommer planetens urinvånare fram och är inte vänligt sinnade. Självklart kommer då Riddicks mörkerseende väl till pass. Har inte innan sett den filmen trots lillebrors hyllningar. Men nu var det dax. Och hmmm, lyrisk är jag ju inte... Men det var absolut spännande, men det tog sig inte riktigt förrän efter halva filmen ungefär. Den var lite beige, och då menar jag bokstavligt. Det var som att det inte fanns någon färg i filmen. Miljön var beige, dem var ju i en öken så det kanske iofs inte är väldens största surprice. Men ja det var som att filmaren lagt på ett beige filter på kameran. Men som sagt andra halvlek i filmen var väldigt spännande och bra, och vem som dog när och hur var en liten överraskning också. Sen är ju Vin Diesel, the man with the voice så överdrivet stencool så han faktiskt är stencool. Få som kan lyckas med den bedriften. Om Ami James från Miami Ink hade deffat upp sig så hade det blivit som bröder var dessutom min tanke ganska många gånger under filmens gång. Filmen fick en uppföljare som heter The Chronicles of Riddick som handlar om Riddicks (Vin Diesels) fortsatta äventyr.